Det har inte blivit mer jobb på Backaplan tyvärr, så jag har fortsatt att söka runt. Förra veckan åkte vi till stan för att jag skulle in på ytterligare ett Dressmann och lämnade mitt cv. Samtidigt fick jag lära mig vilka bussar jag ska åka för att komma in till stan och slutsats: denna stad är sinnessjuk. Man tar spårvagn/buss från ställe A till ställe B INOM centrum för att det är långt att gå. Helt sinnessjukt. Hemma går man genom centrum på fem minuter. Omställning I tell you. I alla fall, cv:t lämnades in men tyvärr fick jag inte pratat med butikschefen för hon hade gått för dagen. Så jag tog bussen in (helt själv) och pratade med henne och tydligen hade hon redan hört om mig, för butikschefen på Backaplan hade faxat mitt cv till henne och det var ju kul! Som att bli rekommenderad. :) Så på fredag skulle hon ringa mig och så får vi se vad som händer. När jag sen skulle hem tänkte jag att jag kunde gå till centralen i stället för att ta buss/spårvagn, för att lära mig hitta lite bättre. Dålig idé. Mitt lokalsinne är ungefär lika bra som på en stendöd kråka. Men jag fick ju se lite av stan i alla fall! Och jag hade ju mina riktmärken; så länge jag hade mycket folk runtomkring mig och jag kunde se spårvagnsrälsarna var jag inte helt fel ute! Funkade och till slut kom jag till centralen där jag lyckades tajma bussen alldeles perfekt. Efter den bussen måste jag ta ytterligare en buss för att komma hem, men den bussen går bara en gång i timmen och den såg ju jag då köra iväg när jag fortfarande satt på bussen från stan. Det var ju bara att vänta eftersom ingen var hemma. Så jag väntade. Och väntade. Och väntade. Till slut var bussen mer än 20 min sen, och jag hade suttit och väntat på den i ca en timme så jag började helt enkelt gå hem. Vid det laget visste jag att det var folk hemma och jag visste också att jag var så förbannat arg på bussar och väntande så att hade jag ringt om skjuts hade jag säkert börjat skälla på den som hämtade mig, utan anledning. Därför var en promenad en bra idé så jag kunde lugna ner mig lite. Fick dock inte gå långt innan pojkvännen ringde och frågade vart jag var, han skulle komma och hämta mig, men han mötte mig på vägen innan jag hann få ur mig var jag var så allt löste sig ganska bra ändå. :)

I helgen var det kalas, Carina fyllde år i tisdags, så i helgen blev det smörgåstårta och kladdkaka med daimgrädde. Med andra ord så måste jag desperat banta. Eller i alla fall sluta äta onyttigheter, nu känner till och med jag att jag blir lätt illamående av allt fett och socker och då har det gått långt! Men idag måste vi fira kanelbullens dag,(johannas favoritdag?:D) så jag får börja sluta äta bajsmat imorgon!