Är det kanske dags för ett litet inlägg??

Ja, sen jag sist skrev har jag köpt telefonen jag ville ha och jag är mycke mycket glad, trots att det finns vissa (läs: pojkvän) som tycker att Samsung är en skitmobil, typ. Jaja, min telefon, min lycka. :D
Sen.. har det vart cruising, i lördags, very nice. Hade en otroligt mysig kväll med picknick vid hamnen, soligt men lite för blåsigt. Jag åt och tog kort hela kvällen lång!

Något mer spännande har faktiskt inte hänt.

Jo förresten! Fast det var inte spännande, det var bara ren och skär skräck. Igår när jag gick ner till mitt rum och slog på en film (eftersom jag är alldeles för lat för att gå ut och rätta till antennen som håller på att blåsa ner) (det var Dukes of Hazzard. Filmen alltså) fick jag syn på en spindel. En sån där som springer runt i en rasande fart när den känner att det finns en överhängande risk att den blir totalmosad av en tjock gammal spanskamapp eller en bibel. Ja ni vet nog var jag menar. Den var ganska liten men jag höll ögonen på den. Efter ett tags vandrande så satte den sig på golvlisten vid huvudänden på sängen. Vilket såklart betydde att nu var det time to die för det lilla odjuret men den satt i en så omöjlig vinkel att det fanns inget annat att göra än att mosa ihjäl den med fjärrkontrollen. Sagt och gjort och efter en stunds ihärdigt bankande och mosande var den så död den kunde bli. Då kunde jag lugna ner mig och la mig tillrätta i sängen och vad tror ni då jag ser?
Jo. Precis.
EN TILL SPINDEL PÅ DÖRREN.
Och jag avled.
Den här var mycket större, i alla fall ______________ så långt mellan äckelbenen hade den. Den hade verkligen otroligt långa ben och den var också en sån som ovanstående, dock inte död. Jag övervägde att gå upp och lägga mig i stället för att tampas med besten, men 1. Det skulle fortfarande finnas risk att den är kvar i mitt rum nästa kväll (alltså ikväll) och då kanske ligga i mitt täcke utan att jag vet om det?!?!? och 2. Den satt på dörren. Jag kunde inte ta mig ut.
Jag bankade på dörren med min hockeyklubba så att den skulle röra sig, men den rörde sig inte av någon anledning så jag la mig igen och försökte kolla på filmen. Efter ett tag tittade jag efter om den hade rört sig. Till min stora förskräckelse hade den det och jag visste inte vart den hade tagit vägen eftersom den inte satt i närheten alls. Då tittade jag upp och där satt den. På samma vägg där jag lutade mit huvud, knappt en meter ovanför mig. Jag fick någon sorts hysterisk attack och flög upp ur sängen, fick tag i den pålitliga spanskamappen, hoppade upp på sängen igen och drämde till. När jag skulle kolla om spindeln var död lossnade den från väggen, benen sprattlade och den hamnade på sängen. Jag slängde mappen rätt in i ikeapapperslampan så den ramlade omkull och hoppade ner från sängen. Började gråta och skrika och fick svårt att andas. När jag hämtat mig lite tog jag upp mappen, puttade ner spindeln så den hamnade under sängen och mosade den. Två spindlar på en kväll är alldeles för mycket.

Det här med spindlar är illa. Väldigt illa. Det skulle vara skönt att inte vara rädd för dem, men enda som ska hjälpa är att hålla i en? Aldrig. Jag tuggar hellre av mig armen.

Nu har jag fått ha min lilla terapistund här på bloggen!
Tack för mig.