Gaah jag blir galen!
Jag saknar min baby så mycket!! Velar fram och tillbaka om jag ska åka ner bara för några dagar, men 1. Det är så omänskligt dyrt, 2. Jag vet inte när jag jobbar, och 3. Jag har klarat mig utan honom under en längre period än den här.
Hittills har det ju ändå bara gått en månad. Det mesta har väl varit.. uhm.. tre månader? Dock är det inget jag vill uppleva igen, verkligen inte... Och nu vet jag ju att jag inte behöver göra det, då jag nästan har bestämt ett datum för att åka ner och stanna på obestämd tid. Någon gång i mitten/slutet på augusti siktar jag på. Det är ju inte långt dit alls, så därför känns det som om jag borde kuna stå ut och vara hemma den lilla tid som är kvar. Men svårt är det, riktigt svårt... :( Men ja, dessa känsloutbrott kommer ju i vågor, så jag hoppas det går över snart annars blir jag galen. Det är skönare att vara nästan zombie-lik än att känna... alldeles för mycket!
Nu går jag och begraver mig i känslor och täcket.