Jag blev döpt i katolska kyrkan, men konfirmerad i svenska kyrkan. Jag visste inte att det skulle vara ett problem att jag var döpt i katolska kyrkan ända tills prästen på konfirmationen fick reda på det och sa att jag var tvungen att fixa det. Kommer inte riktigt ihåg vad jag gjorde, men jag skrev på några papper, mamma och pappa också och sen kunde jag konfirmera mig som alla andra. Konfirmationstiden var en rolig tid och efter det var jag ung konfirmandledare i två år, men jag är inte speciellt insatt i kyrkan. Det är egentligen bara gemenskapen jag tycker om där, för egentligen tror jag inte på Gud. Jag tror på en högre makt, visst, men inte på Gud och skapelseberättelsen och allt det. Då är Darwins teori vad som gäller för mig.
Jag tror nog på ödet, om jag ska fastställa vad jag tror på. Alla har en plats på jorden och ett speciellt mål i livet, men vägen dit kan man påverka själv. Låter det konstigt? Ja kanske, men alla har ett val.

Den här punkten var ju svår! Jag vet inte vad mer jag ska säga...