Jag vet inte om det här kan betraktas som ett ögonblick eller en hel historia, men jag känner att på något vis passar det in under den här rubriken.

Något jag brukar tänka på mycket är när jag först började prata och lära känna Fredrik och veckan då vi träffades för första gången. Det är något som jag inte vill glömma, hur lång tid det än har gått från den perioden i mitt liv. Jag fick hans msn av Cilia, en kompisj i Skövde.
Vi började prata via msn ca en månad innan vi faktiskt träffades, och det var då som vi började lära känna varandra riktigt. Jag tyckte bara att det var en sjyst kille i början som det var roligt och intressant att chatta med. Efter bara några dagar upptäckte jag att det blev svårare och svårare att gå ifrån datorn när han också fanns vid msn. Vi pratade varje dag och när jag berättade att jag skulle till Skövde för att hälsa på Cilia sa han att han funderade på att åka dit, men fortfarande var tveksam. Det gjorde mig alldeles varm inombords när han sa att han också skulle åka dit för att få träffa mig. Jag tänkte att det är något speciellt med den här killen. Under den här månaden pratade vi varje dag och jag längtade till den dagen jag skulle åka till Skövde.

Den 25e juli tog mamma och jag bussen till Stockholm, varifrån jag fortsatte till Skövde med tåg och hon stannade i Stockholm över dagen för några grejer hon skulle göra. På tåget på väg till Skövde satt jag som på nålar, jag sprang på toa stup i kvarten för att se hur sminket låg och om kläderna var skrynkliga haha. Jag störde mig på en liten tjej som satt mittemot mig med hörlurar i öronen och sjöng för sig själv, för jag hade glömt mina egna hörlurar så jag kunde inte distrahera mig med något. Efter tre långa timmar var jag framme i Skövde och Cilia mötte mig på tågstationen, jag var så glad men fortfarande nervös för jag visste att nu var Fredrik i samma stad som mig! Cilia förstod varför jag var så nervös, såklart, så hon berättade att Fredrik var med en kompis (hennes kille) Ricky och att vi skulle träffa dem när vi kom hem till henne. Jag tyckte inte att hennes pappa körde tillräckligt fort. När vi kom hem parkerade jag väskan i hennes rum, hon hörde av sig till Ricky och sa att vi var på väg och Ricky sa att de skulle möta upp oss. Jag började skaka av nervositet, Cilia skrattade och försökte lugna mig, men jag började vandra runt i rummet i stället. Då sa hon att vi skulle gå innan jag började riva tapeterna av hennes väggar. Jag tyckte det lät som en bra idé.

Det var gångavstånd mellan Rickys och Cilias hus så vi började gå, det var en grå och duggig dag. Det hade regnat så det var pölar överallt och Cilia puttade mig mot en pöl så mina fötter blev alldeles blöta. Vi hade bara gått i ett par minuter när hon pekade framför sig, på två personer som kom gåendes emot oss och sa: Där är de! Vi började jogga emot dem och jag såg att de gjorde samma sak. När vi kom närmare och jag såg honom på riktigt första gången tog det andan ur mig, bokstavligt. Jag kunde inte andas. Han var så snygg. Och lång! Även med säckiga kläder på sig såg jag att det döljde sig en jäkla kropp därunder. Jag dog. Cilia skrattade åt mig.
De sista metrarna saktade han ner, men det gjorde inte jag, så jag praktiskt taget slängde mig i hans armar och råkade i hastigheten spotta ut mitt tuggummi på hans tröja.

Han skrattade men släppte inte taget om mig. Det har han fortfarande inte gjort efter snart tre och ett halvt år. ♥