Igår firade vi moster som fyllde 40 och hooly jesus vilken fest det blev! Det var mat, mat, mat och tårta och öl. Ingen öl för mig, då jag körde :) Det blev även en massa sång! På Filippinerna älskar man nämligen karaoke, och det är något som har gått i arv till mig! Och just för att de älskar karaoke måste de utveckla det, från vanliga cd-skivor med mikrofon till bara en mikrofon med ett chip i som rymmer runt tusen låtar! När man har sjungit klart låtarna får man poäng för hur bra man har sjungit. Jag vet inte om det finns här, har aldrig sett en sån här i alla fall. Gissa om man hade kul! Jag, min kusin och en stencool kille i 14-årsåldern kanske sjöng oavbrutet i fyra timmar haha. Sen hemgång runt två.

Idag började jag allvarligt fundera på om jag har blivit sjuk eller gammal eftersom jag har varit halvdöd hela dagen! Vaknade tjugo i ett helt panikslagen över att ha sovit hela dagen, gick ut och la mig i solen några timmar, åt middag och slocknade i soffan. Vaknade halv nio med en ny ångestattack men vad gör man?

Nu till djupare saker som nyss slog mig. Jag är så nöjd att jag har hunnit göra så mycket den här sommaren och jag kan ärligt säga att detta har varit en av de bästa somrar jag har varit med om, även fast jag inte har varit i närheten av älsklingen. Jag har hunnit med att göra så mycket av allt jag har velat göra och det känns som en underbar avslutning på den här sommaren och perioden i mitt liv. Om mindre än två veckor påbörjar jag en ny period i mitt liv i en ny stad, med min underbara pojkvän och vi får ta allt som det kommer, lätt som svårt.