Klockan är bara halv två och det känns som om dagen är till ända! Okej, jag önskar att den var det i alla fall. Jag är så less på att bara gå runt och vänta och vänta utan att få veta något alls! Det är så frustrerande. Och sen att det inte går att göra något åt det, mitt enda altervnativ är att VÄNTA. Gaaah...

Jag har i alla fall försökt sysselsätta mig med så mycket som möjligt för att få annat att tänka på. Mamma är torr i ansiktet och hon hatar det, hon vill knappt gå ut för hon känner sig så ovårdad haha, stackarn. Så jag gjorde en liten hemma-ansiktsbehandling på henne, jag blandade olivolja och farinsocker och gnuggade henne i ansiktet med henne för att få igång blodcirkultionen, mjuka upp huden och skrapa bort döda hudceller. Det funkade riktigt bra och hon säger att det känns mycket bättre. Innan behandlingen tyckte hon att huden stramade så mycket, men nu kändes det helt annorlunda. Hon ser mjukare ut och så också, så det känns ju bra att jag lyckades göra henne glad! Senare kom tita också så jag fick göra en manikyr på henne, även hon blev nöjd =) Nu är mitt eget ansikte och mina naglar helt äckliga i stället, men tyvärr går det inte att göra något åt mitt ansikte. Finnar, tonåring, pms osv.

Träningsvärken är fortfarande kvar och jag är ganska handikappad. Jag befarar också att jag har överansträngt min vänstra triceps eftersom jag varken kan böja eller sträcka ut armen, jag kan inte klia mig i huvudet, kamma mig, ta upp telefonen ur fickan (Emma ringde nyss och jag svarade i telefon med: AAAAAAAAAAAAAHhallå??) eller annat som betyder att armen rör sig. Så allt jag har gjort idag har smärtat något så infernaliskt. Och bara för det så har mamma uppgifter till mig att göra; hänga tvätt, stryka kläder, städa osv. Allt som inkluderar att jag måste röra armen. jag känner mig älskad.


Peace out