Varför, varför måste alla barn stirra på mig när jag finns i närheten? Idag på bussen satt det ett litet barn, tillräckligt liten för att varken kunna kontrollera vare sig ben eller saliv, i sätet framför sig i knät på sin mamma. Den stirrade på mig utan uppehåll hela vägen från stan tills dess att den och mamman klev av, två busshållplatser innan mig. Så i en kvart satt den och glodde på mig. VARFÖR? Ska den växa upp och bli en framtida fjortis och börjar träna på sin nedvärderande blick i tidig ålder?

Kanske, kanske inte.

I såna fall borde alla barn jag träffar på växa upp till såna fjortisar för alla stirrar exakt likadant på mig. Jag känner mig väldigt obekväm i situationen kan jag säga och det känns som om det är min skyldighet att gulla med barnen som stirrar på mig och prata bäbis-språk med dom, men det är inte min stil. Jag kan inte hantera barn. De stirrar på mig och om jag mot förmodan skulle börja prata med barnet börjar det gråta.

Förstår ni mitt problem?

men bara för att jag inte gillar barn eller att jag inte kan komma överens med dom betyder det inte att jag vill bannlysa dom eller deras mammor till helvetets djupaste del, nej nej. Jag tycker tvärtom att det är mysigt och fint att se mammor som verkligen tar hand om sina barn och överöser dom mer kärlek. Det är så sött att se hur barnet verkligen är allt för sin mamma.

Och det är nog därför jag inte ska skaffa barn. Jag skulle mucka gräl med den varje gång den skulle titta på mig.

Peace out