Nu min långhelg med pojkvän slut och jag vill helst bara gräva ner mig någonstans. Men det går ju såklart inte, så det tänker jag inte göra. Ska verkligen ta tummen ur röven och skaffa ett f-ing jobb! Så imorgon blir första prioritering arbetsförmedlingen för att lämna en närvarorapport som ska ge mig lite pengar i slutet på oktober. Sen tar jag med mig ett antal CVn och personliga brev och går runt och lämnar överallt.

Eller så fixar jag ett plakat som en man någonstans i Sverige gjorde, och skriver:
JAG ÄR TRÖTT PÅ ATT VARA ARBETSLÖS!
JAG KAN JOBBA MED VADSOMHELST, BARA JAG FÅR ETT JOBB.

Det skulle kunna vara en sista utväg. Några utbildningar kan jag ju inte gå nu, mitt i terminen liksom. Det var ju synd.

I alla fall, min helg med karln var som vanligt en ljuspunkt i mitt liv. Vi gjorde inte mycket, men what the H, så länge jag är i samma rum som honom är allt bra. Vi bråkade lite lagom mycket sådär och jag fick fastslaget att han kommer stå ut med mig ett tag till:

Fredrik: Jag kanske borde kolla om jag kan jobba på Hydro efter lumpen...

Jag: Gör det, om du inte vill gå någon utbildning?

Fredrik: jag vet inte! Hur jag än gör, kommer jag ändå inte få träffa dig så ofta som jag vill!

Sötnos <3 Men tydligen har inte jag något att säga till om här, men jag tror att jag överlever att han vill träffa mig ofta! Sedan glömde jag berätta att om jag bestämmer mig för att vilja plugga i Göteborg så blir ju det ändå nästa år, samma som han kanske ska jobba. Så då får han kanske träffa mig oftare än vad han vill?

Jaja, nu ska jag fortsätta tröstas av katten och sen måste jag duscha.

Peace out