Jag kommer definitivt aldrig skaffa barn. Jag gillar inte spädbarn, bäbisar, barn, barn i trotsåldern, unga tonåringar eller ungdomar. Hela dagen har jag haft en svans innehållandes två barn, 4 och 6 år gamla, varav en knappt kan svenska. Båda pratar ryska, så detta kan för mig ses som en intensivkurs i ryska. De kom hit vid tolv-tiden och vid sex-tiden var jag slutkörd och däckade i soffan. Det fick jag inte göra länge förrän de pickade mig i huvudet med sina äckligt små fingrar och ville att jag skulle klippa ut deras målade prinsessor ur papper.

Första dagen avklarad och jag har:
- blivit dragen i håret
- gått runt i huset på alla fyra och suckat "galopp, galopp" med ett skrikande barn på ryggen
- blivit stampad i ansiktet av en enorm plasthäst
- målat tills fingrarna blöder
- klippt MASSA papper
- torkat kiss, bajs, tårar och snor
- kliat barnen på ryggen till sömns

Det där är bara en bråkdel av allt som har hänt. Visst har de haft sina söta stunder med, när de såg mig sitta i soffan så kröp den ena upp i knät på mig och ville bli kramad och den andra satt bredvid och höll i min arm. Och när de skulle sova ville de att jag skulle läsa lite Tzatsiki och medan jag låg där i mitten och läste låg båda och kramade om mig. Så visst, de gillar att kramas, mycket, MEN de gillar även att skrika, leva rövare och bråka med varandra.

Jag bryr mig inte om de slår varandra sönder och samman, men jag tror inte deras föräldrar skulle uppskatta om de inte får hämta hem sina barn i originalskick.

Två dagar kvar, oj oj oj...

Peace out