home sweet home?

Efter ett tårdrypande farväl av min lilla soldat en onormalt tidig morgon och en seg tågresa med många byten och gnälliga konduktörer är jag då hemma i Sundsvall igen... Det känns inte alls bra, jag vill vara med min karl :( Än värre är att ingen av oss riktigt vet när vi kommer att ses igen, det kan dröja allt från två veckor tills tre månader... Vi vet inte heller när vi kan prata/smsa, allt hänger på han och hans schema...

Så för att föra tankarna åt ett annat håll har jag fösökt sysselsatt mig med olika aktiviteter, som att springa, träna lite, pratat med mamma och pappa om deras resa till Filippinerna. Dock orsakade det en ny störtflod från mina tårkanaler, då jag fick se videor av min släkt och ställen på Filippinerna som jag saknar. Jag kan ha gråtit en skvätt också för att mamma och pappa firade sin 20e bröllopsdag på samma resort som de träffades på första gången, romantiskt så det skriker om det <3
Johanna kom även och hälsade på efter ett utbytesår i USA :) Det kändes som om vi aldrig kunde sluta prata och jag hoppades att det inte skulle ta slut heller, men det var det tvunget att göra eftersom hon ska jobba imorgon.

Imorgon måste jag försöka fylla ut dagen med mer saker, kanske träffar da görls på stan om jag inte får uppgifter att göra hemma. Fast jag skulle behöva åka in till stan (om jag nu kommer ihåg hur, jag är ganska inställd på Göteborg) och besöka arbetsförmedlingen. Jag hade tydligen missat ett ungdomsinfo-möte så jag skäms ganska rejält nu. Måste in och se om det går att reparera, att sätta in mig på ett annat möte eller om jag helt enkelt blir kickad från arbetsförmedlingen och att de inte vill hjälpa mig?! :(
Det är också min skyldighet att åka in då min vän är i nöd, SuperKäs till undsättning! *dam-dadaa*

För övrigt, jag bantar, så nu jävlar ska jag promenera/springa, göra situps och hela skiten varje dag. Äta nyttigt i den mån att; inte äta godis, chips, eller dricka Cola och annat onyttigt. Vatten ska vara min vätska. Så med andra ord: Jag ska sluta leva. Men fan, nu jävlar ska jag få min drömkropp, för om Fredrik kan, så kan jag!


Peace out


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0