Den frågan förföljer mig.
Jag kommer att bli stammis hos min SYO och varje möte kommer att börja med ett frustrerat "KAN DU REDA UT MIN FRAMTID, TACK?" varefter otaliga yrken kommer att avvisas.
Jag har åtminstone min närmaste framtids två år utstakade.
Efter att ha tagit studenten tar jag det lugnt med min glada göteborgare. Tre veckor i Sundsvall, tre veckor i Göteborg, eller något sånt.
Sedan ska han göra lumpen och blir en man, och jag ska ge mig ut på arbetsmarknaden.
Jag kommer behöva ett jobb, vad som helst, i ett år. När året har gått har mannen kommit hem, vi kommer förhoppningsvis ha tillräckligt med pengar, ordning på visum och pass så vi kan åka till "the land down under" och tillbringa ett år där.
Så långt har jag kommit. Efter det är allt ett stort "?????"

Vi får se om mötet med SYOn nu blir en aha-upplevelse eller om jag kommer att känna mig lika blåst som en blomma mitt i ett drag.

Peace out