Jag har för första gången i hela mitt liv suttit barnvakt åt ett totalt främmande barn. Jag har bara sett den en gång förut och det var inte det bästa mötet. Barnet stirrade på mig med skräck i blicken och sprang till sin mamma och när jag nu fick veta att det var den jag skulle tillbringa några timmar med kan ingen klandra mig för att få en ångestattack.
Men det var inget att oroa sig för när det väl kom till kritan. Barnet i fråga var Sharon, 3 år, och dotter till mammas ryska kompis. Hon är så otroligt söt och jag smälte när jag såg henne, så att dessa ord kommer från mig som inte är alldeles bekväm med barn (jag har alltid sett dom som manipulerande små monster som snorar, äter och bajsar), är ett genombrott.
Mamma och timothy var också hemma, så jag var inte helt ensam med henne, men det var mig hon förföljde hela kvällen. Hon kom vid 18.00 och var tydligen svinhungrig. Tre tallrikar ris senare var ett av de livsnödvändiga behoven avklarat och sen var det till att snällt sätta sig på golvet och leka med lego i ca tre timmar. Hon såg alldeles salig ut och byggde prinsessor, hus, stall, hästar med slapp ringmuskel och garage till traktorer. Ibland blev hon en "tigerhund" och började morra och skälla. Efter någon timme kan jag säga att jag var hyfsat less och satt bara och sa "åh vad fint" till allt hon höll upp. Men det var faktiskt väldigt fint det hon gjorde. Hon ville också att jag skulle fläta hennes hår, vilket jag gärna gjorde.
Sen satte vi oss framför tvn och jag skulle klia hennes ben, för då var hon trött.

Allt som allt så var det en helt okey kväll, jag hann till och med göra mina läxor!

Peace out