Imorgon bär det iväg till Dalarna... ! Jag känner mig inte speciellt peppad, men vad gör man? Jag har precis tagit tag i saken och är på väg att skaffa jobb, ja då plötsligt får mina föräldrar snilleblixten att vi ska åka på en minisemester!
Well, well jag får väl vara from och följa med... Datorn kommer inte följa med, aldrig i hel*ete att jag bär med mig detta åbäke! Knappt så den får plats i bagen ju... Och då försvinner alla mina 7 läsare som jag har kämpat för att få!!! :(

Idag har jag i alla fall försökt söka jobb. Det gick... Inte så bra. För det första fick jag problem med mitt cv. Eller ja, kulturmagasinets datorer hade problem med mitt cv, fick sitta och vänta på att datorn skulle sluta fucka upp sig i typ en halvtimme innan jag ens kunde få upp min hotmail. När jag väl fick öppna mitt dokument fick jag vänta ytterligare tio min och då fick den för sig att mitt dokument var skadat. Jaha? Tack så mycket värld. Anyways, efter mycket om och men och fuck och jävlar så fick jag ut mitt cv och skulle gå till Biteline och lämna det till någon chef. Fick då veta att hon inte jobbade idag så jag fick kämpa med mitt jävla cv i onödan.

Vid det laget var jag ganska förbannad, men fick för mig att klippa mig och det gick faktiskt bra! Så det fanns fortfarande lite hopp om att dagen skulle bli bra. Emma och Johanna lämnade mig hos frisören och när jag var klar mötte jag upp dem igen. Johanna lämnade oss dock ganska snabbt och travade iväg till tågstation, ihih :) Emma och jag vandrade runt på stan och hittade lite grejer. Hon en grå kjol och jag en stor randig tröja, åhh den är så fin :)

Nu har jag nyss kommit hem efter en liten promenad till Johanna för att kidnappa Breaking Dawn, jag är så nörd. Kan dock inte rå för det, jag är minst lika kär i Edward (ur boken) som Bella är :)

Att gå över väg 86 som går genom Bergsåker har nu blivit ett äventyr. Helt plötsligt har vägarbetsnissarna fått för sig att asfaltera om hela vägen från Coop till korsningen upp till Lillhällom (typ ingen vet vad jag pratar om, haha). Jag hade ingen aning om vart man fick gå och inte gå, så jag sprang bara över vägen när det var riskfritt. En lastbilschaufför fick sig dock ett skratt när han såg mig trippa över vägen och nästan kleta fast i asfalten! Mina skor mådde inte så bra efter den behandlingen kan jag meddela. :(

Nu får jag väl fortsätta packa och fylla mp3n med batteri och låtar.

Återkommer om ett okänt antal dagar!

(och ja, mitt lilla.. öh.. utbrott, borde jag kanske be om ursäkt för. Anledningen till de vackra orden är att jag är alldeles för svartsjuk och nyfiken för mitt eget bästa)

Peace out