Endorfinbrist

Dum-dum-dum, dum-da-dum, dum-da-dum, Det är Star Wars Episode 6 - Jedins återkomst på tv400 som jag får sitta i all min ensamhet och skåda. Hela serien har gått under påskhelgen och målet var att se alla med pojken, men tvn har alltid varit upptagen. Nu när han har åkt hem var det plötsligt fritt fram att se på vad man vill. Ödets ironi.

Har haft en vecka av total awesomeness när min göteborgare har varit här, men det tog abrupt slut när han åkte hem idag. Vi har i alla fall haft det bra och försökt, jag upprepar, försökt, att använda tiden vettigt.
Det blev många sovmorgnar och två halva skoldagar bl.a. Vi hann med att gå ut, gick på Springbreak vilket inte var en höjdare alls. Men Fredrik fick några kompisar här såg det ut som hihi,  och det var ju skoj!

Vi hann även med ett biobesök, Fast and Furious. Typisk chickflick. Nej, men majoriteten var killar och när filmen började förstod jag varför. Snabba, starka amerikanska muskelbilar och smala tjejer i millimeterkorta kjolar i samma film är en våt dröm för alla pojkar, tror jag. Dock var min pojke ett undantag, han hade bara ögon för Vin Diesel, haha! Monster, enligt mig. Annars var filmen bra =)

Så idag åkte han hem och som alla andra gånger var detta en sorgens dag trots att solen sken och det faktiskt var varmt i Sundsvall. Jag ska försöka att inte ge upp hoppet om att våren och sommaren kommer hit! Medan vi stod och väntade på att han skulle släppas på tåget vrålade han helt plötslig: NEJ DU SKOJAR!??! och jag stirrade vilt omkring mig för att hitta orsaken till upphetsningen. Såg då att hans klasskompis som hälsat på sin tjej i Ö-vik kom gående mot oss. De skulle ta samma tåg hem och det var ju lite coolt, haha ^^ De hamnade till och med i samma vagn och ordnade så de fick sitta bredvid varandra...
Själv åkte jag hem, sörjde (sörjer fortfarande) och började hets städa. Man är aldrig så noggrann som när man är ledsen. Medans jag städade gjorde jag upp en planering för lovet som jag antagligen inte kommer hålla. Jag ska åtminstone försöka hålla den punkten att springa varje dag. Jag måste! måste måste måste...

Nu väntar duschen och lite mer sörjande och Star Wars..

Peace out 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0