Jahaja, det här ska kallas lov. Jag har inte märkt av något som kännetecknar ett lov mer än att jag inte behöver vara i skolan.
Har:
- Sovmorgonen infunnit sig? Nej
- Lata dagar infunnit sig? Nej
- Läxor varit ett ord som varit okänt? Nej

Ingenting av det jag vill, det här lovet suger tycker jag.
Sen i måndags har det varit ett ihärdigt rännande fram och tilbaka på stan, uppgifter att göra hemma och hela tiden har jag haft en tanke i bakhuvudet att göra läxorna som väntar.
Hemprov i natur
Ryska
Matte
Heavy stuff.

Vad mer?
- Brors födelsedag
- Filmpremiär
- Tandläkare
- Prövning i Nk A (som jag för övrigt inte kan någonting av och som jag dödligt gärna vill få bra betyg på)
Sug bajs. 
även om allt detta inte är på lovet så är det fortfarande rätt mycket som ska avklaras innan påsklovet.

Det lovet däremot längtar jag smärtsamt mycket till. Då kommer jag äntligen få slippa den här tråkiga vardagen och få spendera tio dagar i ett ungefär likadant samhälle, men som är ungefär fyra gånger större ^^ (gissar hejvilt)
Då kanske jag äntligen kan ta det lugnt och sluta planera allting in i minsta detalj (shiit, jag kan bli en ny Sickan, Jag kanske ska byta namn till Sickana?

Åh snälla, låt dessa dagar gå smärtfritt och vara någorlunda lugna.
Jag orkar ingenting, jag känner inte för att göra någonting. Jag vill bara lägga mig ner och sova och låta fagarna passera, tills skolan börjar igen och jag kan börja planlägga mitt liv efter det. Jag tror jag har blivit ordentligt sinnesrubbad.
Snälla lov, ta slut!

(1 vecka och 6 dagar kvar! <3)