Helvete vad det stämmer. Hela veckan har varit en rätt så smidig vecka, utan läxor (hör och häpna, en vecka på Hedbergska, språklig inriktning, utan läxor!). Det har känts typ, asbra ^^ Det har även varit sovmorgnar här och där, slappa lektioner, ja helt enkelt en drömvecka. Men fredagen måste ändå ha varit den bästa dagen på länge!
Först geografilektion, inte jobbigt, mycket mycket bra. Sen en grym idrottslektion, ledd av coach Svedlund, Okay coach! Asbra lektion, hoppas du skulle vilja ha någon mer lektion med oss!
Men sen, efter gympalektionen bar det iväg till tågstationen för att vänta på en viss Fredrik, hihi!! ^^ Jag fick sällskap av Emma, som skulle till videoteket och hyra en film. Vägen till tågstationen var en lång och svår väg för oss två flickor. Man kan ju faktiskt föreställa sig oss två, små tjejer, med varsin stor fucking jävla bag på typ 80 kilo sammanlagt (nästan). Men asså, vi hade blöta handdukar och skridskor i dessa jävla väskor, morr....
I alla fall, efter en massa stänk och stön och lite mer stånk och stön och oändligt många klagomål från mig och Emma, kom vi fram till det första målet, Videoteket. Där utanför stod vi och klagade egentligen, riktiga jävla pessimister kan man kalla oss, nästan. Men denna så kallade konversation fick ett abrupt slut när vi såg en läskig kvarleva från 70-talet (en hårdrockare/hippie/knarkare i 50-årsåldern). Han var typ, jätteläskig.
Jag skakade av mig de skräckfyllda känslorna från denna konstiga man och traskade vidare till tågstationen. Där var jag alldeles skakig och typ överlycklig. Till slut såg jag tåget stanna på stationen och fick en känsla av ett "wiiiiie!!!!"


Nu sitter jag då här vid datorn och skriver om geografi till svenska (uhm, typ, efter det här) med snyggingen brevid mig, har nyss kommit hem från ett 50-årskalas (snark) och är.. hur ska jag uttrycka mig? Jävligt glad över att livet är som det är. Så heter det. 
(hey you, I love you, you know who you are <3)