Det är helt otroligt.
Jag trodde inte att jag skulle känna såhär för någon någonsin.
Men det var innan jag träffade dig.
Innan jag träffade dig levde jag bara för levandets skull och de stora glädjeämnena i livet var mina vänner och familjen. Ja, de är självklart fortfarande en väldigt stor del av mitt liv och hjärta, men nu äger du varje resterande millimeter av mitt oerfarna hjärta.

Det har aldrig blivit brustet, men det kommer det, det är lika klart som solen lyser.
När den smällen kommer, blir det svårt att ta sig upp igen och att ge sitt hjärta till en annan kommer att bli en riktig utmaning. Jag är inte ute efter att ge dig dåligt samvete, eller tvinga dig stanna hos mig. Jag rabblar bara upp det uppenbara...

Det är bara när jag är i närheten av dig som jag känner mig bra, uppskattad, värdefull, trygg. Älskad.
Varje blick du ger mig får mig att sväva på rosa moln, när du leker med mitt hår går det som en stöt genom min kropp, ditt sätt att krama mig ger mig känslan av att jag är din.

När du sover ser du så fridfull och nöjd ut och även om jag vill väcka dig bara för att få höra din röst, kan jag inte förmå mig till det. Till och med när du sover blir jag alldeles stum av hur underbar du är.

Jag vill kunna visa dig på något sätt vad jag känner, att du får känna vad jag känner, men det finns inget sätt att göra det. Jag vill kunna vara lika perfekt för dig som du är för mig, men det är omöjligt. Det går inte att göra en till av dig, det finns bara ett exemplar av dig.


Det här är kärlek och jag älskar dig, glöm inte det ♥