Hehe, jaha. Läste just igenom mitt föregående blogg-inlägg och kan inte annat än konstatera att jag är helt och hållet paranoid.
Här gick jag och trodde världen skulle gå under, medan han sov, haha. Men ändå, sova 14 timmar i sträck? Ja, det verkar ju gå faktiskt.
Så jag måste säga att jag känner mig smått pinsam.
Ovanligt? nej!

Nu sitter jag här med en lugn känsla i sinnet och mår sådär halvbra och är lite små-nöjd med livet så där i allmänhet. Lyssnar för tillfället på First day of my life. En underbar låt, som jag fick av Madde ^^ Den tänker jag faktiskt försöka lära mig spela på gitarr (alla skrattar....NU)
Notera försöka!

Men inte nu. Nu ska jag bara sitta här och vara lite nöjd med livet.

Senare bär det iväg först till Arnold, sen till Johanna för ett födelsedagskalas, tihi ^^

*vink*

Yours is the first face that I saw
Think I was blind before I met you
I don't know where I am
I don't know where I've been
But I know where I want to go
So I thought I'd let you know
That these things take forever
I especially am slow
But I realized that I need you
And I wondered if I could come home

....Besides maybe this time it's different
I mean I really think you'll like me...
*nananaanna*