Jag blir så glad på skolan, nu har jag fått stora uppgifter i alla ämnen jag har. Jag undrar om det är någon sorts hämnd av skolan eftersom vi ska ta studenten och lärarna inte lämnar skolan...

 I alla fall ska jag få slippa allting i en vecka då jag åker till spanien med spanska-klassen! Det kommer bli riktigt kul, vi kommer gå i skolan där och upptäcka Salamanca. Jag ska få bo med Carro hos en 62-årig dam som tycker om musik och att sy, big surprise liksom! :P Måste hitta en studentklänning där så jag hoppas vi får mycket fritid. Måste ju hinna jämföra klänningar, gå ut och så ^^

Ska börja packa imorgon och så bär det iväg på lördag! har nästan tänkt ut allt som jag ska ha med mig, sitter och funderar just i denna stund med en skål coco puffs och vanilj youghurt i en mumsig blandning, sugar for life! Har också en säker foofie med mig, så det räddar veckan! ^^ <3

Peace out

Väntar på att psykologin ska börja och jag har så tråkigt, ovanligt eftersom jag faktiskt är i skolan? Nej.

Har fått en massa stora, betygsavgörande arbeten att göra nu bara för att jag åker till Spanien på lördag. Känns det som i alla fall. Min stora glädje över att få slippa Sverige med sin kyla börjar förbytas mot ångest för det som väntar efter resan! Skolan förstör definitivt min syn på livet.

Men eftersom jag egentligen inte har något att säga så slutar jag nu! Plus att min lektion börjar snart.

Peace out

Nu är det officiellt krig och det är mitt rum som står på spel... Det är nämligen så att jag upptäckte en ny inneboende i rummet. En spindel. De som känner mig vet att jag och spindlar inte är en bra kombination! När jag såg den fruktansvärda besten komma fram från under sängen, med sin stora, svarta kropp uppburen med de åtta äckliga benen, i rasande fart, sprang jag själv upp i ungefär samma hastighet och skrek för full hals, väckte hela huset, lugnade ner mig och slocknde på soffan. Sedan dess har jag vägrat att gå ner i mitt rum, jag har bett både far och bror att ta död på den, men de säger att den är borta. Hur ska den kunna försvinna när dörren inte är öppen? Jag är seriös, den där snuskiga lilla äckel-grejen kan knappast ta sig igenom ett vanligt hål, den behöver en vidöppen dörr!

Så tills jag med säkerhet vet att spindeljäveln är ute ur mitt rum och med säkerhet död eller åtminstone på en kilometers avstånd från mig ska jag övernatta på soffan.


Peace out 

Min påsklovs-planering gick åt pipsvängen redan innan jag hann börja på den. Mina dagliga joggingturer som skulle börja igår började aldrig igår, men jag tycker jag att jag kompenserade det rätt bra med att gå runt på stan i några timmar. Joggingrundorna behövs dock eftersom jag börjar få en begynnande dubbelhaka. Eller så kan jag skylla på att min haka sitter väldigt långt in. Nej, det kan jag inte, jag börjar bli tjockis igen! Deja vu. Läxorna (som jag för övrigt inte riktigt kommer ihåg vilka det var) är inte heller klara och mitt rum ser fortfarande ut som err resultat av dammråttors sammandrabbning.

Tänkte ta itu med allt det idag, men följde med mamma till en naprapat i stället och sedan åt vi på Saigon. Bra början på min bantning! Nu väntar jag på att pappa ska komma upp från garaget så vi kan köra lite bil. Eller så kommer det inte alls att hända, för jag ska till Friskis och skaka lite på mig, höhö. Förhoppningsvis följer min tränarvän med mig, men jag ska inte hoppas på för mycket.

Nej nu lockar tvn på mig!


Peace out

Mitt motto är: Om något i ens liv går bra, måste något annat gå åt helvete inte långt efteråt.

Det är återigen bevisat att det stämmer på mig!

Hela den här dagen har jag varit riktigt duktig och faktiskt inte bara slösat bort dagen på att sova/titta på tv/sitta vid datorn, utan jag klev upp ganska tidigt för att vara mig. Letade reda på min bortsprungna bror för att trycka i honom lite mat, åt med honom och diskade efter oss. Redan där borde jag ha fattat att den här dagen började alldeles för bra för att fortsätta så. I alla fall, utan att fatta misstankar just då fortsatte jag göra i ordning mig och planera vad som skulle göras under dagen. Listan blev ganska lång för en så långsam person som mig. När allt var färdigplanerat i mitt huvud skred jag till verket och klädde på mig, tog på mig ansiktet, tog farväl av mor och bror och traskade iväg till busshållplatsen, som badade i solsken och värme, med stenstan som mål.

Väl där lämnade jag tillbaka några böcker på Kulturmagasinet. För första gången i mitt liv innan datumet gått ut! Sedan vidare till tågstation för att hämta ut alla mina beställda biljetter till och från Göteborg. När det var avklarat beställde jag nya linser och var till slut på väg hem. Då gick jag igenom IN: och traskade runt där inne helt själv. Vandrade in på H&M men gick snart ut igen och råkade då gå förbi Scorett och fick se en vacker syn. De skor jag desperat har velat ha (liksom resten av Sundsvalls kvinnliga befolkning) stod där på en hylla mitt i butiken. Jag började tänka, för omväxlings skull, och kom fram till att om de fanns inne i stan borde de finnas i Birsta också och där har jag ett presentkort som skulle bli perfekt för detta köp. I mitt glädjerus skickade jag sms till EmmaStröm som delade min glädje på ett förväntat sätt och vi började fundera på hur fina vi kommer bli i Spanien med våra nya skor. Jag skyndade mig hem och hann knappt innanför dörren innan jag skrek att jag var tvungen att åka till Birsta.

Turen jag hade haft hela dagen höll i sig och efter mycket om och men och förhinder bar det av till Birsta. Jag galopperade till Scorett och höll på att välta ett antal barn på min väg, men det var irrelevant i min värld, för att nå till de välsignade skorna innan någon liten fjoll-unge skulle hinna ta dem innan mig. När Scorett kom inom synhåll saktade jag ner farten till normal-människa-hastighet, gick in i affären, plockade på mig paret de hade ute i butiken och berättade för butiksbiträdet att jag hade reserverat ett par av dessa skor för ungefär två månader sedan. Hon var ovanligt trög och trodde att jag hade lagt undan ett par och inte reserverat dem då de hade tagit slut. När hon till slut fick klarhet i vad jag menade hade hon i stället ingen förklaring till vart mina 36:or hade tagit vägen. Jag kände hur förtvivlan grep tag i hela mig och jag fick behärska mig till det yttersta för att inte ta storlek 40 exemplaret av skon jag hade i handen att slå ut hennes enorma kanintänder med. Hennes ursäkt å Scoretts vägnar var att de måste ha missat min reservation och sålt alla skor de hade, för att alla ville ha dem. Efter några argument från mig och "jag vet inte vad vi ska göra åt saken" från hennes sida, kom hon fram till att jag skulle skriva ner mitt namn och telefonnummer så skulle hon kolla med regionschefen om de kunde få hem några från någon annan Scorett i Sverige. Sedan skulle de höra av sig om jag kanske kan köpa ett par eller inte. Jag var inte nöjd men gick morrande därifrån. Scorett kan ta sig där ryggen byter namn.

Mina tankar börjar luta åt att köpa något vackert i Spanien i stället. Men nu när jag fortfarande är i Sverige vill jag shoppa sönder för att döva hålet som växer sig större och större i mitt bröst. Okej, det var överdrivet men wth, jag har ingen svält att oroa mig för, jag är egoistisk och ja, jag är en material girl, men de skorna hade jag kunnat kapa av en tå för! Kinda.

nu är jag utmattad och tänk att det krävs något så dramatiskt som detta för att få mig att blogga, haha.


Peace fucking out

En ledig dag! Nu har klassen åkt till Polen, de är där nu och jag är kvar hemma i Sundsvall och väntar på pojken. Min bror väckte mig vid tjugo över sju imorse bara för att ha något att göra och hade jag behövt gå till skolan hade jag försovit mig typ en timme. Så jag tog ut mina aggressioner på honom och var på väg upp när jag såg att Carro hade skickat sms så jag svarade på hennes sms och sa att jag skulle till skolan. Hon stoppade mig och sa att Ronja sa att jag var ledig. Det kändes bra så jag slocknade igen. Stackars Ronja! Trots att vi är i olika städer måste hon hålla koll på mig. haha. Men jag hoppas att de har det bra där borta i Polenoch att alla kommer hem välbehållna! Jag känner mig som en liten mamma...

Påtal om mamma, jag trodde aldrig att jag skulle säga något sånt här frivilligt men föräldrar har faktiskt rätt. Man hinner med mycket om man kliver upp innan tolv på dagen! Klockan är runt 16.00 och jag har avklarat allt (typ) som jag hade tänkt göra idag. Jag har till och med städat hela huset med förhoppningen att mamma skulle förlåta mig, hehe. Det fungerade nästan. Jag har också våldtagit gitarren lite, det var en fröjd höhö.

Vilken jävla blandning det är på min spellista btw, det har jag inte ens tänkt på. Ena stunden är det pojkrock, i nästa hårdrock, med morrande och skrikande sångare, som går över till sjuk rock (system of a down) som blir opera som blir indie. My god!

Nu tänker jag våldta gitarren lite mer och sen ta hand om mina vandaliserade naglar.


Peace out