Nu har vi fått en lurvig tillökning i familjen, vanligen kallad husdjur. En katt närmare bestämt. Efter att Vilma (min första och enda kärlek när det gäller djur) sprang bort och och högst troligt är död ville inte jag ha ett till djur som kommer att dö, men den nya katten är inte min. Den är tillägnad min bror i födelsedagspresent och han är så lycklig att ha en helt egen katt!

Vad är det då för ett litet pälsprytt däggdjur vi har införskaffat?
Jo, det är en gul/vit, 1 ½ - årig norsk skogskatt med lite bondkatt i sig (samma blandning som vårat ex-husdjur). Hon är väldigt liten för sin ålder men väldigt väldigt söt (fast Vilma var snyggast, lätt). Hon heter Prinsessan, kallas Sessan. Jag vill döpa om henne till Priscilla Presley och min lilla bror vill kalla Elvis, men vi tror att det blir för svårt att döpa om henne och göra henne könsförvirrad efter 1 ½ år. Däremot kan vi kanske snitsa till hennes namn till PRinZeZzaN/ZezZaN eller något annat förnedrande.

 Vi har haft henne i några timmar nu och hon är livrädd. När vi släppte ut henne ur buren försvann hon som en oljad blixt under fåtöljen i vardagsrummet, men när vi vände upp och ner på möbeln rusade hon jamande iväg till badrummet där hon för tillfället ligger under handfatet. Jag tror jag måste hjälpa Timothy att locka henne ur badrummet innan hon riskerar att växa fast i golvet.


Peace out

Jag har för första gången i hela mitt liv suttit barnvakt åt ett totalt främmande barn. Jag har bara sett den en gång förut och det var inte det bästa mötet. Barnet stirrade på mig med skräck i blicken och sprang till sin mamma och när jag nu fick veta att det var den jag skulle tillbringa några timmar med kan ingen klandra mig för att få en ångestattack.
Men det var inget att oroa sig för när det väl kom till kritan. Barnet i fråga var Sharon, 3 år, och dotter till mammas ryska kompis. Hon är så otroligt söt och jag smälte när jag såg henne, så att dessa ord kommer från mig som inte är alldeles bekväm med barn (jag har alltid sett dom som manipulerande små monster som snorar, äter och bajsar), är ett genombrott.
Mamma och timothy var också hemma, så jag var inte helt ensam med henne, men det var mig hon förföljde hela kvällen. Hon kom vid 18.00 och var tydligen svinhungrig. Tre tallrikar ris senare var ett av de livsnödvändiga behoven avklarat och sen var det till att snällt sätta sig på golvet och leka med lego i ca tre timmar. Hon såg alldeles salig ut och byggde prinsessor, hus, stall, hästar med slapp ringmuskel och garage till traktorer. Ibland blev hon en "tigerhund" och började morra och skälla. Efter någon timme kan jag säga att jag var hyfsat less och satt bara och sa "åh vad fint" till allt hon höll upp. Men det var faktiskt väldigt fint det hon gjorde. Hon ville också att jag skulle fläta hennes hår, vilket jag gärna gjorde.
Sen satte vi oss framför tvn och jag skulle klia hennes ben, för då var hon trött.

Allt som allt så var det en helt okey kväll, jag hann till och med göra mina läxor!

Peace out