Man kan ju alltid hålla uppe en fasad mot omvärlden. Sånt är inte svårt.

Ååh, varför ska allt gå emot mig?
Jag har väl inte gjort något fel? Hoppas jag i alla fall.

Nu har jag inte bloggat på år och dagar. Exuse me for that.
Men jag har inte haft ork eller lust eller något att skriva heller för den delen. Livet känns sådär lagom matt och pissigt, men vad gör man? Man har ju inte roligare än vad man gör sig, sägs det och det stämmer nog. Jag kanske inte vill ha roligt alls nu? Eller rättare sagt, det känns som att jag inte KAN ha roligt.. Alla skratt jag frambringar är lite halvhjärtade och mest artiga för att ingen ska ta illa upp. Jag kanske kan skylla på skolarbetet, igen, men det är nog inte det som ligger bakom. Kanske till en viss del, men ändå. Trots att det är skolan finns det alltid ljusglimtar där. Som vännerna som alltid, alltid, stöttar :) ni är bäst. Det har jag sagt förut men säger det igen, ni är bäst. Annars är allting verkligen.. inte roligt.
Jag har en konstig, orolig känsla i magen som inte vill släppa. Kan bero på min besinningslösa svartsjuka (eller som pappa väljer att uttrycka det: Kärlek) eller så kan det bero på att jag tänker för mycket. Jag planerar waaay too far från nuet och vill jag inte ha ont så ska jag inte göra det. Mycket kan hända, det kan bli bra, det kan bli underbart. Men det kan även bli ett stort jävla helvete och har jag tur så blir det inte det sistnämnda.  Angående min svartsjuka så tycker jag faktiskt att jag har rätt till att vara det. De små kommentarerna och skiten drar sönder mig inuti och jag vet varken hur jag ska tänka eller agera. Det enda jag känner för är att slå, sparka, skrika osv. osv. Tur att jag bara fräser lite.
Diagnos: Mentalt labil och paranoid.
Jag tror faktiskt det stämmer att jag är paranoid. Det måste vara olagligt att planera och överreagera så som jag gör. Men jag rår faktiskt inte för det. Jag kan inte råda över mitt hetsiga temperament.
Bra att orsaken till min tillfälliga aggression är långt långt borta. Lite mindre bra att den har med honom att göra och finns där i närheten. I stort sett hela tiden. Fusk, fy, tvi och spott.

Nu tänker jag sluta vara störd och försöka beté mig som folk.